Då vi inte satt med i studion på kvällens SVT DEBATT så tänkte vi kommentera här på bloggen istället.

Sara Miltsted (medicinjournalist på Aftonbladet) inleder debatten och tycker inte att vi ska förbjuda socker på barnkalas med argumentet att ”det händer en gång per år”. Men det är ju precis som Katrin Zytomierska är inne på inte en händelse som äger rum bara en gång per år. Barnen har kompisar som också fyller år. Plussa på fredagsmyset och lördagsgodiset på det + det faktum att många produkter innehåller tillsatt socker i barnens vardag. Müsli, yoghurt, sylt, ketchup etc. etc.

Pedagogiken kring socker

Sara tycker att det är pedagogiskt lätt för barnen att förstå kopplingen mellan speciella dagar och socker. Men varför ska vi ens lära barnen en koppling mellan firande och onyttiga livsmedel? Eftersom socker är fruktansvärt beroendeframkallande så kommer suget efter mer socker finnas kvar även efter ”festen”.

Det är väl bättre att vuxna föräldrar bryter sockertraditionen någon gång och vänja barnen vid nyttigare alternativ som exempelvis ”melontårta” med grädde och bär etc? Det finns inte många barn som säger nej till en sådan tårta första gången de är på kalas. Om de däremot varit på sitt första kalas och föräldrarna har dukat upp ett bord fullt med onyttigheter för att de tycker att ”det ska vara så” så är det klart att barnen får helt andra referensramar. Där och då lär de sig att på kalas ska man äta onyttiga livsmedel. Väldigt opedagogiskt i våra ögon.

Ann Fernholm

Ann Fernholm gör nu entré  i debatten och berättar att de hemma hos henne äter hemmagjord glass med en åttondel mindre socker i än vanlig glass, och barnen älskar den. Här har vi en person som faktiskt känner till sockerproblematiken och vänjer barnen vid nyttigare alternativ. Hon talade om faran med högt blodsocker hos barn och att hon därför ger barnen 5-6 godisbitar de gånger de får godis.

Socker kan skapa problem utan att vi märker det

Dan (kille i publiken) verkar helt oförstående till sockerproblematiken och säger att han under sin uppväxt alltid fick äta hur mycket godis han ville och nu som vuxen äter han godis flera dagar i veckan. Han verkar inte förstå att ett långvarigt bruk kan ställa till med problem. Bara för att han inte märker något just nu så betyder inte det att allt är frid och fröjd. Det vore oerhört intressant att se hans blodsockervärde och hur stor andel fett han har runt organen. För även om han är smal så kan han exempelvis ha ”fettlever” vilket ligger till grund för metabolt syndrom etc. Sedan kan det naturligtvis vara så att han har koll på sin dagliga kost och tränar väldigt mycket, då klarar han av att konsumera socker då och då på ett bättre sätt.

Ann Fernholm informerar

Ann Fernholm talar om problematiken i att man börjat fetmaoperera barn/ungdomar under 18 år med alla risker det innebär (Claude Marcus har tidigare försvarat detta i TV4 Nyhetsmorgon med argumentet att ”vi har inget alternativ som fungerar” men han verkar inte heller förstått kopplingen mellan fetma och högt blodsocker). Ann menar även att allt inte bara handlar om fetma och informerar om barns magproblem samt det faktum att vi många gånger ger våra barn sämre kost än våra husdjur.

Elisabet Rytter svamlar

Elisabet Rytter kommer nu in i debatten och försöker på ett trovärdigt sätt förklara att det inte är bara är sockret som är problemet och stödjer sin teori på Livsmedelverkets råd som baseras på seriös ”forskning”. Ann replikerar då snabbt att Livsmedelsverket sätter ihop expertgrupper som tycker som Livsmedelsverket alltid har tyckt. De tar inte in experter från båda sidorna i debatten. Vid tillfällen när detta har gjorts (SBU’s rapport Mat vid fetma) så har resultatet blivit annorlunda.

Elisabet Rytter svamlar i vanlig ordning och det går inte att ta henne seriöst i en debatt då hon (som vi tidigare nämnt) jobbar åt en organisation som har ekonomiskt intresse i att vi ska fortsätta konsumera socker. Punkt.

Glada gubbar

Ann frågar Elisabet varför livsmedelsindustrin måste sätta glada gubbar på den absolut sämsta maten och sedan marknadsföra den mot barn. Elisabet börjar då yra om att de som producerar mat har ett delansvar genom att tillhandahålla ett brett sortiment (som om de vore tvingade att tillverka livsmedel med mycket socker i) samt att via näringsdeklarationen informera konsumenterna så de kan ta medvetna val (en näringsdeklaration som industrin försöker manipulera genom olika namn på socker), för att sedan fortsätta med det som industrin alltid tyckt, nämligen att ansvaret ligger hos konsumenten. Föräldrar kan inte ge söta saker till barn varje dag. Elisabet menar att de sötade produkter som produceras av den industri hon företräder bara ska ätas ibland.

På frågan varför industrin isåfall sätter glada gubbar på just dessa sötade produkter och inte på de nyttiga alternativen svarar Elisabet att livsmedelsbranschen faktiskt har glada gubbar även på nyttiga produkter. Ann’s efterföljande ”aah, eller hur!?” är oslagbar, just pga att hon har så rätt! Glada gubbar sätts nämligen på förpackningarna till sötade produkter just för att attrahera barn. Det kallas marknadsföring och det vet även Elisabet, även om hon ger sken av något helt annat.

Därefter informerar Ann åter igen om vad som faktiskt kan vara den verkliga orsaken till problemen. Fruktos som skapar fettlever och metabolt syndrom etc.

Sockerberoende

Anna som jobbar på kommunal förskola (som infört sockerstopp) får ordet i slutet av debatten. Hon arbetar även på kyrkans barntimmar och där tycker hon att sockret ska finns kvar i form av fika med bullar/kakor för att ”det är en njutning i det”. Vi säger bara en sak: sockerberoende. Vi rekommenderar Anna att satsa på en kost som inte höjer hennes blodsocker. Tips!

Studie i 175 länder

Slutligen, det Ann Fernholm två gånger försökte informera om (men blev avbruten) var att amerikanska forskare i en studie som omfattade 175 länder har undersökt kopplingarna mellan antalet fall av diabetes och en rad olika andra parametrar, bla. totalt kaloriintag och mängden socker, fibrer, frukt, kött, flingor och oljor i kosten. Sockret var den oberoende riskfaktorn för diabetes. Även i länder där personerna fortfarande var relativt smala, ökade risken för diabetes i takt med sockerkonsumtionen.