Andra svaret på Sockerpolitik 2014 kom från Kristdemokraterna:

”Vi delar naturligtvis Er uppfattning om sockrets skadliga effekter. Information är grunden till kunskap och information ges idag på alla nivåer; från barnavårdscentralen till hälso- och sjukvården. Det ingår i sjukvårdens folkhälsouppgift att med hjälp av läkare och dietister informera om livsstilseffekter och att sockerintag inte bara är en tandhälsofråga. Inte minst vårdcentralerna, som är patienternas närmaste vårdkontakt, är skyldiga att diskutera livsstilsfrågor med patienterna.

Sockerskatt har lyfts fram som en möjlig väg att minska sockerintaget. Vi har övervägt detta men kommit fram till att det sannolikt skulle ha liten effekt. Istället är det kunskap om socker och dess beroendeeffekter och tydliga innehållsförteckningar på produkter som, tillsammans med rekommendationer, kan vägleda vid köp som är den väg vi vill gå.”

Kommentarer på svaret från Kristdemokraterna

Kristdemokraterna verkar likt Nya Moderaterna tycka att ansvaret ligger på individnivå och att information är lösningen. Information är grunden till kunskap, men då måste informationen vara korrekt. Många läkare och dietister samt personal på vårdcentraler är tyvärr inte uppdaterade i ämnet och kan svara på frågor som:

• Vilka negativa effekter innebär ett för högt blodsocker?
• Vilken typ av kost höjer blodsockret?
• Vilka olika namn finns det på socker?
• etc.

Skyldighet och ansvar

Ja, vi har alla ett eget ansvar men varför ska vi tvingas välja bland bra och dåliga alternativ varenda gång vi besöker en matvarubutik? På vissa orter finns det inte ens bra alternativ att tillgå. Man kan ju tycka att tillverkare, inköpare och butiker skulle ta sitt ansvar och endast erbjuda/köpa in/sälja bra alternativ men detta går ju inte ihop med deras vinstintresse.

Och ja, det ingår i sjukvårdens folkhälsouppgift att med hjälp av läkare och dietister informera sina patienter om sockrets bieffekter. Men någon ansvarar väl för att informationen är korrekt från början? Vi bör kanske fokusera på att de som sitter längst upp i informationskedjan tar sitt ansvar och släpper ifrån sig korrekt information.

Problemet är dock att även om informationen skulle vara rätt så får vi inte glömma detta – socker är extremt beroendeframkallande. Därför kommer många att fortsätta konsumera socker i alla dess former även fast de får rätt information och känner till skadeverkningarna – de kan helt enkelt inte sluta.

Sockerskatt

Vi håller med Kristdemokraterna om att sockerskatt sannolikt skulle ha en liten effekt då vinstdrivande tillverkare skulle hitta kryphål och beroende konsumenter fortfarande skulle handla sin ”drog” även om priset gick upp. Tydliga innehållsförteckningar är bra men information är nog tyvärr inte lösningen på problemet.

Reglering

En lösning som bör fungera är ”tvingat beteende”, dvs att få tillverkare, inköpare och butiker samt den sockerberoende delen av befolkningen att ”tvingas” välja hälsosamma alternativ, helt enkelt genom att eliminera de ohälsosamma alternativen. Detta sker genom kraftig reglering. Ge oss ett exempel på vad som skulle vara negativt med den lösningen? Varför verkar alla vara så rädda för ett sockerförbud eller en kraftig reglering? Beror detta på att väldigt många själva är beroende? Ännu ett incitament för Socialstyrelsen att hjälpa befolkningen med detta.

Den dagen vårt samhälle på riktigt förstår hur otroligt skadligt socker är för våra kroppar kommer ett förbud inte att verka konstigt. Vi kommer skratta åt den generation som konsumerade så oerhört mycket socker i alla dess former och sedan undrade var alla moderna sjukdomar kom ifrån. Den generation som satsade extremt mycket pengar på forskning och nya läkemedel för bekämpa problemet samtidigt som våra husdjur levde ett tillsynes gott liv utan komplikationer – på en kost utan socker.

Slutsats

Kristdemokraterna har inte koll på sin Sockerpolitik 2014.

Kristdemokraterna är varmt välkomna att kommentera detta inlägg ifall de vill komplettera sitt svar.